Faaaaaan!!!!!!!

Jag mår så eländigt. Har varit hos terapeuten i morse, och då fick jag en jätte ångestattack medans jag satt där och pratade med henne.
Hon var tvungen att hämta en lugnande tablett OCH dessutom att köra hem mig i sin egen bil. Åhh jag fick sådant otroligt dåligt samvete. Vad fruktansvärt jobbigt.

Det är tydligen så under insättningsperioden av medicinen att man får mer ångest.
Pia försöker fortfarande att övertyga mig om att det kommer att lägga sig och att jag kommer att bli bättre en vacker dag.
Just nu är jag väldigt väldigt skeptisk. Jag fungerar ju knappast i det dagliga livet. Hur ska det gå på jobbet? När kommer jag att kunna gå tillbaka till jobbet?
Jag vill inte bli en sådan person som har hamnat i arbetsmarknadens utkant. Bara tanken skrämmer skiten ur mig.
Min dröm att någonsin börja jobba som kriminalpolis igen tycks vara helt avlägsen.
Det här är ett helvete. Hade jag inte bara kunnat bryta mitt ben? Det hade gjort saken så mycket enklare.