Mitt liv är en riktig bergochdalbana just nu. Just när jag vågar säga att allting är på väg upp, så vänder det riktning och då sjunker sinnestämningen som en tegelsten i vattnet.
Igår morse till exempel. Jag kände mig till och med riktigt glad, hade mycket ork och kände tron inför framtiden.
På eftermiddagen däremot var allting annorlunda. Mycket ångest och nedstämdhet. En skillnad som dag och natt.
Nu kan jag inte heller sätta fingret på hur det känns. Kanske ska jag inte lägga för mycket energi på "hur" sakerna känns och ska jag bara utföra mina dagliga uppgifter, rent rutinmässigt.
Pia sa att jag inte ska kämpa emot när ångesten sätter in, utan att jag måste låta den "skölja" över mig, som en våg.
Det vore så himla skönt att kunna stänga av hjärnan ett litet tag.
Om en timme åker jag och hämtar Fia. Vi ska träna ihop. Efter det blir det lunch, förmodligen i "Åkersberga stad" ;-).
I morgon kommer jag att åka in till Stockholm igen. Jag ska hälsa på Sara, min väninna som bor i Karlstad, och en kollega som ligger på Södersjukhuset.
Han genomgick en stor och riskfull operation igår. Pulsådern i magen var utvidgad och behövde därför opereras. Jag vet att operationen är riskfull, eftersom John undergick samma operation för några år sedan.
Operationen var igår, och idag håller de honom nedsövd. Han kommer att bli väckt mot kvällen.
Den här kollegan har alltid varit väldigt god mot mig, framförallt visat mycket stöd under min sjukdomsperiod.
Vi får alla hålla tummarna att han frisknar till.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten