Jag trodde helt fel när jag skrev att jag var lite piggare idag.
När jag var hos terapeuten kände jag redan att det inte gick bra alls; yrsel, hjärtklappningar och svettningar. Men då trodde jag att det skulle gå bra att träna ändå. Kanske att utsöndringen av lite endorfin skulle göra mig gott? Nope..det gjorde det inte.
Efter att ha cyklat i 15 minuter skulle jag springa 2 x 20 min på löpbandet. Efter 25 min´s löpning kände jag hur det högg till i huvudet, hur hjärtat verkade hoppa över några slag och hur jag var på väg att svimma. Så fort jag kunde tryckte jag på "emergency stop" knappen och gick direkt till omklädningsrummet. Jag ville bara en sak: att fly därifrån och åka hem.
Bilturen var riktigt tung och hemkommen kände jag att det inte skulle bli danspass ikväll.
Jag hoppas att jag har "ork" att vila upp mig ordentligt nu. Hur sjukt det än låter så tycker jag att det är fruktansvärt svårt att inte träna..mmm..kanske lite maniskt ändå?
He meis, wat verschrikkelijk nu. Ik hoop dat je je inmiddels al wat beter voelt. Je weet, ik blijf aan je denken, hopelijk komen mijn posigolven helemaal tot aan Zweden en voel je je morgen al weer wat beter.
BeantwoordenVerwijderenPuss och kram,
Steefje