Det blev thaimat!

Gud,.. vilken underbar eftermiddag jag har haft i Stockholm. Jo, visserligen fick jag droga ned mig ordentligt, men inte bryr jag mig om det. Jag kunde ta mig dit och dessutom i någorlunda bra skick.

Jag träffade Sara, och vi åt (!) på en uteservering på Sveavägen. Så härligt det var i solen. Jag har visst fått lite färg också, tror jag. Det var kul att träffa henne efter en sådan lång period.

Självklart avslutade vi fikastunden med ett "jaglovaratthöraavmigoftare" och sedan åkte jag tunnelbana ( JIHAAA!!) till Skanstull, och sedan bussen till Södersjukhuset.

Från början hade jag tänkt att köpa en nalle eller dylikt på stan, men sedan kom jag på att sjukhusen brukar vara utrustade med butiker så jag chansade och åkte dit utan nalle.

Dum var jag, som trodde att jag kunde få tag på en nalle på sjukhuset till rimligt pris. Nähä då. Lyckades hitta en nyckelhängare med en LITEN älg ( 5 cm max) som kostade, håll i dig nu, 50 SEK.

Jag är helt hundra på att om jag hade köpt exakt samma hängare i en butik utanför, hade jag fått betala 15 SEK, inte ett öre mer.

Gu så tråkigt: "de dumma sjukhusbesökarna betalar ändå", verkar de tro.
Tyvärr fungerar deras bedrägeri, för jag ville så klart inte komma tomhänt.
Som tur var, befann jag mig redan på sjukhuset för från och med denna stund led jag av akut plånbokvärk.

Kollegan såg riktigt neddrogad ut, men frisk dock. Hade mycket färg i ansiktet och han verkade någorlunda pigg.
Han låg fortfarande på recovery-avdelningen och han måste stanna ungefär 10 dagar.
Jag hoppas att han klarar sig.

Även om han var i en annan dimension, tack vare morfinpumpen, lyckades ändå karlen i honom komma fram och självklart var han tvungen att stolt visa upp stället där de hade "skurit upp" honom.
Ojoj, tre rejäla blixtlås hade han fått på magen. Någonting man kan vara stolt över ;-).

Stefanie skrev som kommentar på tidigare inlägg att hon minns när John undergick samma operation, och framförallt hemkomsten.
Haha, visst kommer jag ihåg hemkomsten jag med. Stefanie och jag hade dekorerat hemmet och så tyckte vi att det vore trevligt med lite exklusiv champagn...som vi drack upp alldeles själva.
Jag tror att vi fick uppleva 5 minuter av Johns hemkomst innan vi hamnade i koma, dreglande i varandras armar, på soffan... Inte så exemplariskt kanske.

Det blev ingen nyttig middag den här gången. Orken att laga något var långt borta så vi beställde thaimat hemkörning i stället.
Dumt att jag inte åt något mellanmål idag; jag var helt utsvulten. På grund av det lyckades jag frossa i mig två kycklingspettar ( med jordnötsås :o(..) OCH wokad biff med grönsaker och ris... Räknade ut att måltiden gick lös på 700 kalorier, ajaj.
Ångesten kom som en tsunamivåg när jag såg siffrorna framför mig och jag tvekade inte en sekund. Tog på mig träningsbrallorna och sprang bort minst hälften av matondskan.
Jo jag vet, lite maniskt är det nog. Men däremot sitter jag nu på soffan, nybadat och utan dåligt samvete. Och det är värt mycket.
En till bra dag med andra ord. Jag är på rätt väg.

Och i morgon, jo då blir det tjejmiddag hos min kära svägerska, Mia, som fyller år. No guys allowed! Vi får se om jag ska dricka mitt första vin då. Det var 3 månader sedan jag drack alkohol sist. Men ärligt talat känns det fortfarande för instabilt, och jag vill inte utmana ödet och locka fram en panikattack.
Man kan ha kul med vatten också ( eller???).

PUSSSS