Nu har jag börjat med en ny medicin. Efter den första medicineringskatastrofen vågade läkarna inte längre ge mig antidepressiva. Men eftersom det gick succesivt nedåt ansågs ett nytt medicineringsförsök nödvändigt ändå, trots biverkningarna.
Nu har jag fått den absolut lägsta dosen som finns, 10 mg. Medicinen heter Citalopram.
Efter första tabletten känner jag redan att det här kommer inte att gå bra. Kroppen bara skriker ifrån; vill inte ha skiten! Pia, min terapeut, kommer från och med nu att ringa mig ett antal gånger per dag för att kolla hur det står till.
Om det är så att biverkningarna kommer att lägga sig efter några veckor och att allting kommer att bli lite bättre efter det, då tycker jag att det är helt klart värt det. Då kan jag faktiskt bita ihop ( hoppas jag).
Det blir spännande, och jag hoppas att det inte blir allt för förfärligt.
Träningen kan jag fetglömma, det finns inte en chans. Maten kan jag helt klart ha koll på. Fast känner jag min mage rätt, då kommer den att vara så pass upprörd efter medicineringen att jag måste tvinga i mig mat.
Lite tråkigt: jag vägar 8 hg mer än i måndags :0( . Det har ingenting med maten att göra, utan med att jag inte kan träna. Bah.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten