När ska det bli bättre?

Att åka in till jobbet är rena tortyren. Åka buss, alla dofter, trångt, varmt..
Jag vet att jag inte får klaga men man får faktiskt tycka lite synd om sig själv nu och då.

Den här graviditeten är inte alls som den förra. Visst, då mådde jag inte heller helt hundra, men nu är jag riktigt sjuk. Jag mår så illa att jag nästan svimmar.
Det enda som dämpar illamåendet lite grann är att äta kontinuerligt. Resultat: jag har gått upp 2.5 kilo. INTE BRA!! Det är för mycket, för fort. Jag måste ha bättre koll från och med nu.

Konditionen är också helt borta. Jag kan inte gå fortare än snigeltakt för att inte bli helt andfådd.. Märkligt med tanke på att jag i vanliga fall kan springa 1.5 mil med ett finger i näsan ( nää detta ordspråk har man inte i Sverige ;o).

När jag klev upp i morse för att gå till jobbet kände redan att det inte skulle gå bra. Men jag hoppades att illamåendet och yrseln skulle gå över efter ett tag. Men efter en halvtimme på jobbet, gick det verkligen inte längre och så åkte jag hem igen.. Känns lite fånigt att åka tre timmar sammanlagt för en "halvtimmes arbetsdag".

När jag kom hem kände jag att kroppen trånade efter nötkött och grönsaker.. ( kan det bero på järnbrist??).
Jag är helt övertygad om att kroppen varnar om näringsbrister under graviditeten. Viktigt att man lyssnar på de signalerna!
Jag handlade utskuren biff och en påse med wokgrönsaker och tillagade en härlig lunch.
Det känns mycket bättre nu. Ligger i sängen, stänger av mobilen och ska sova hela eftermiddagen känner jag.

Efter sista ultraljudet har Andreas och jag döpt fd Risgrynet till Stompje, pga små stumparna som ska bli armar och ben.

  

Stompje är en kaxig liten bebis som ställer till det för mamman!