En snabb blogg; jag är för chockerad för att kunna dra ut på ämnet.
Idag har Bobbie dödat en domherre. En liten söt rödbystad rackare. Jag hann inte agera. Allting gick mycket snabbt.
Helt plötsligt rusade hon ifrån mig, vilket aldrig händer eftersom hon är latheten personifierad. Sedan såg det ut som hon hade någon tennisboll i munnen som hon kraftigt tuggade på.
Vart hon fick kraften och snabbheten ifrån vet jag verkligen inte, men det fanns där i alla fall; djupt gömt i det lilla krutpaketet.
Jag sprang dit; "vaffa håller du på med?". Och sedan såg jag den lilla vackra domherren, liggandes på marken, kippande efter andan. ÅÅh fy va hemskt. Vad ska jag göra? Jag måste göra något. Jag måste ju befria lillan från sitt lidande. Men klarar jag av att bryta nacken på en liten domherre? På ett djur överhuvudtaget?! NEJ, det kan jag inte. Aldrig i livet, även om jag vet att det hade varit bättre i det här fallet än att låta djuret lida i onödan.
Och där låg den; den flämtade och flåsade. Men sedan tog det plötsligt slut. Tack och lov.
Vila i frid, lilla domherren.
Bobbie: du är en ond djävulsk liten tjockis.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten