I morse har vi varit på notchultraljudet. Blodflödet är bra och barnets tillväxt ligger inom kurvorna.
Tyvärr kan vi inte känna oss riktigt glada. Visst är det jätte goda nyheter men nu är det så att våran lilla vovve, Bobbie, är väldigt sjuk.
I måndags började hon helt plötsligt att flåsa kraftigt och krampa med magen. Sedan dess har hon blivit allt mer håglös. Igår ville hon inte äta och kunde knappast stå på benen.
Vi åkte in på djurkliniken där hon röntgades. Det syntes mycket avföring på bilden och därför blev diagnosen "förstoppning" och "magknip". Undersökningskostnaderna gick på 3500,-...!!!
Hemkommen ville hon fortfarande inte äta och även efter att hon har fått laxeringsmedel i flera omgånger, blir hon inte bättre. Hon andas kraftigt jämt och det märks att hon verkligen lider.
Det är så hemskt så hemkst att se att vår lilla älskling har så ont.
I morse ville hon fortfarande varken äta eller gå ut.
Eftersom vi skulle in på sjukhuset var vi tvungna att lämna henne ensam under två timmar. Andreas har haft kontakt med veterinären igen och enligt honom måste vi fundera på om vi ska lägga henne med dropp, men han poängterade att vi skulle FUNDERA på det, eftersom Bobbisen inte är försäkrad.
Om lite röntgenbilder och en diagnos på förstoppning går på 3500,- kan man tänka sig hur räkningen kommer att se ut när hon ska bli inlagd på djurkliniken.
Självklart gör vi allt för henne men den ekonomiska biten spelar också roll och vi har inte de resurserna. Det är så himla tråkigt och sorgligt att sådant är avgörande i det här fallet.
I alla fall har jag tvångsmatat henne vid det här laget. Jag har stoppat in sprutor med buljong i halsen på henne och har tryckt in mjukfoder djupt i munnen så att hon är tvungen att svälja.
Som tur är dricker hon på eget bevåg. Det är ett bekymmer mindre.
Vi avvaktar och ser hur hon reagerar på maten och hoppas att det gör henne lite piggare.
To be continued.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten