Räknar dagarna / minuterna / sekunderna inför den 25:e maj då vi får ett notch-ultraljud.
Det är ett ultraljud som kartlägger blodkärlen i ljumsken, livmodern och placentan och för att se om det inte finns blodproppar.
Vår första pojke dog på grund av hemska blodproppar som jag fick i placentan, utan att jag märkte någonting.
Ni förstår att det här så kallade notchultraljudet är som en milstolpe för mig / oss. Innan dess känner jag inte att jag kan slappna av och njuta riktigt, även om jag kan ha mina bra stunder. Jag MÅSTE klara det här ultraljudet....
Pojken sparkar och studsar omkring i magen. Jag vet faktiskt inte vad han håller på med, för i skrivande stund studsar magen från vänster till höger. Det verkar vara party därinne. Han sparkar så hårt att till och med Andreas har kunnat känna honom på utsidan. Det är ganska ovanligt med tanke på att jag inte är så långt gången än ( 23 veckor).. Din mamma är så stolt över dig, min store starke gosse.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten