Mitt nya botemedel: YOGA!

När vi var i Holland fick jag en present utav Stefanie. En yogadvd.

Pia ( min terapeut) hade redan från början rekommenderat att jag skulle utöva yogakonsten, eftersom det skulle vara ett bra sätt för mig att få kontroll över mina panikattacker, tyckte hon.

Men skeptisk som jag var, tog jag rådet på minsta allvar och jag fortsatte med min RIKTIGA träning. Så tyckte jag: yoga är ingen träning. Det är bara att stretcha lite medans man andas djupt. Och jag var bara upptagen med att springa mil efter mil och att styrketräna järnet.

Sedan tyckte jag väl att om både Stefanie och Pia är så ihärdiga med att försöka övertyga mig att yoga är "the thing to do", då vill jag också uppleva detta.

Första gången: Yoga voor Dummies ( yoga för dumskallar) kallas dvd'n. Den är alltså skapad för riktiga nybörjare.

Ärligt talat? Jag tyckte nog att det var ganska tungt första gången jag vred mig i de olika yogaställningarna.

Hmm..det luktar utmaning: "Lies like!".

Nu har jag kört dvd'n flera gånger och märker en rejäl framgång. Efter yogapasset känner jag mig otroligt lugn, avslappnad och, framförallt: att jag har kontroll över mig själv, över min kropp och över min andning. Det är ett mirakel!

Nu att jag har märkt att yoga har ett sådant fruktansvärt bra inflytande på mig bestämmer jag mig för att fortsätta med det här.

Jag kollade på internet och såg att yoga i Sveriga kan bli ordinerat av en doktor, med andra ord; receptbelagt yoga behöver man inte betala. Helt gratis i mitt fall, eftersom jag har frikort. Vilket underbart land.

Förlåt Steef, jag kände bara att jag var tvungen att skriva ner detta för att göra dig lite avundsjuk hehe.

I torsdags pratade jag med min doktor om det här och hon tyckte väl att det var en väldigt bra idé att köra med yoga flera ggr per vecka, i stället för att sätta in ännu mer ångestdämpande medicin.

Enligt henne har jag nu provat det sista alternativet gällande medicinering, och det verkar inte fungera. Men i stället för att bli ledsen, känner jag bara ännu mer kamplust och vill jag bekämpa min plågande sjukdom med hjälp av andra metoder.

Det tog lång tid för mig att erkänna att jag "är sjuk", att jag har en sjukdom. Jag tror att jag har förnekat det under en ganska lång period men vid det här laget har jag upptäckt att jag inte kommer någon vart om jag inte accepterar att jag är sjuk. Sjuk i skallen. Japp, där kan man bli sjuk där också. Det betyder inte att jag är psykiskt störd. Eller att jag är konstig eller galen. Nej, precis som att man kan få ryggskott, migrän eller vilken kroppslig åkomma som helst, kan man bli sjuk i skallen.

Varför förneka detta? Hjärnan är ju kroppens viktigaste och mest komplicerade organ. Varför skulle det då vara en tabu när man blir sjuk där?

Steg ett av läkningsprocessen: "erkänna att du är sjuk".
Steg två av läkningsprocessen: lyssna på råd av ens kompisar.

Yoga it is, med andra ord.