Stolt....

Idag var det dags för mitt första lopp i 2010, waterrun. Start och mål på Kungsträdgården i Stockholm City. Vilket party, vilka människor, och allting för ett välgörande ändamål.
Jag kom på en sak: varför inte koppla ALLA stora lopp ( tjejmilen, vårruset, tjurruset, Stockholm Marathon) till välgörande ändamål??
Låt deltagarna betala 30 kr extra i avgift och skicka det till en good cause. Jag är helt säker på att alla skulle köpa det. Jag har svårt att tro att det skulle finnas folk som absolut INTE vill bidra till att de hjälplösa fattiga får det lite bättre ställt.
Anyway, idag var det Waterrun som gällde. Jag utgick från att jag skulle pricka 6 km på 40 minuter, eller kanske till och med 42 minuter. Men jag hade bestämt mig för att bli väldigt glad över en tid som låg runt 40.
Under loppet fick jag väldigt ont i magen och jag flåste som en häst. Det kändes inte okej och jag var helt övertygad om att jag skulle få en dålig tid. Men icke sa nicke. När jag sprang över mållinjen fick jag se min underbara prestation: 36 minuter!!! En personlig rekord ( om jag räknar de senaste 4 åren, för "förr i tiden" sprang jag fortare. ). Så jag klappar mig på axlarna och är väldigt stolt över mig själv. Inte konstigt att jag fick ont i magen under löpningen; har ju inte sprungit så här fort på jätte länge!!!
Andreas stod vid mållinjen, men har återigen missat mig ( han gjorde likadant när jag sprang tjejmilen). Men jag kan knappast förebrå honom: jag sprang så fort så det gick inte att se mig med det otränade ögat!

Heja heja..

I morgon invägningen!!!!

ps: midjemåttet har nu gått ner från 92 cm till...rappappappa...77.5 cm!!!