giraffben!

Jag är urtrött efter min första vecka på arbetet. Även om det bara var två timmar om dagen känns det som en 80 timmars vecka..herregud. Så många intryck och information så att det snurrar i skallen på mig.

Och sedan...det som inte alls är roligt; jag har fått blödningar under huden. Blåmärken som täcker hälften av mitt lårben ( STOR yta med andra ord). Jag ringde till Pia för att berätta detta och hon lämnade ett meddelande på voicemailen att jag akut fick åka in till läkaren för att lämna blodprov. Visar sig att det handlar biverkningar av medicinen *suck*. Tydligen är det så att i YTTERST FÅ fall får folk högre blödningsbenägenhet av medicinerna, och så klart tillhör jag denna minoritet
:o(. Jag börjar bli väldigt väldigt trött på det här.
Med andra ord så måste jag än en gång avbryta medicineringen. Blödningsrisken är för stor.
Igårmorse fick jag en akuttid hos psykiatrikern och hon sa att hon aldrig har varit med om någon som har reagerat så känsligt på medicinering. Typiskt va. Hon fick ringa runt om mitt fall och kom slutligen till ett företag som nyligen har börjat experimentera med en ny medicin. Gissa va nu då: jag ska få denna medicin. På tal om att vara labråtta. Hon tror att denna medicin är den enda i hela världen som har en liten chans att kunna hjälpa mig och som inte borde ge mig några besvärliga eller farliga biverkningar.
Jag håller verkligen tummarna. Hur som helst vill jag INTE få bakslag, men jag är väldigt rädd för att jag kommer att få det.
Men ändå är jag inte ledsen, för att jag känner mig starkare och piggare nu. Så även om det kommer att bli tufft så tror jag att jag kommer att klara mig ( hoppas hoppas).

Annars då: jag har tränat väldigt mycket den här veckan och har INTE gått ner i vikt. Jag fattar inte riktigt varför men jag är inte heller ledsen över det. Jag vet ju själv att jag har tränat och att jag inte har fuskat med maten, så jag skiter i vad orsaken är.

Nu börjar min sömntablett att verka..nice. Sov gott till alla.