Liten utflykt

I morse jobbade jag från 7 till 11. Har jag redan berättat att om jag börjar jobba kl 7 då måste jag kliva upp.... 4?????? Visst är det helt sjukt.
Det som är så skönt dock med att börja så pass tidigt är att det fortfarande är så lugnt på tåget och till och med T Centralen. Till skillnad från om man börjar 8 då alla går omkring på högvarv och det är ingen som bryr sig om de knuffar den andra omkul *hatar*.
Slutade alltså 11 och var hemma 12.30. Sedan tog jag med hundarna och körde till lilla stranden, alldeles i närheten där vi bor. Nala blev såå himla glad. Det var så kul att se. Så klart rusade Bobbie direkt in i vattnet *splash*. Japp så är det om man har labradorblod i ådrorna.
Ikväll kommer chefen hem! Jag ska hämta honom 21.30. Okej då, jag har väl saknat honom lite då ;o). Fast,..det har varit lugnt och skönt!
Bara några dagar kvar, sedan åker jag till Värmland!! Steefsel here I come.
Då ska jag ta min första öl / vin. Kan inte bestämma mig vad jag vill ha än. Jag får bara ha EN enda jävla drink ( har fått tillstånd från psyken). Och vad blir det? Öl eller vin??? SVÅRT.

ps: invägningen blev ett minus, 0.5. Undrar hur det har gått för pizza/ölgossen.
Vad SAKTA det går med viktnedgången *grrrrr*.

Söndag, vilodag!

Jo jag vet. Igår skulle egentligen ha varit en vilodag, men...som ni kunde läsa bestämde jag mig för att jobba lite i trädgården och i morse vaknade jag med värk i hela kroppen. Misstänker nog att jag har fått en rejäl workout när jag tog hand om det gröna.
Igårkväll kom mamma Rigmor, a k a svenska mamman, hit för att klippa pelargonerna. Efter det följde jag med henne hem för årets premiärgrillning hos Anders och Mia :o)!!
Även om det var för kyligt för att sitta ute, kunde vi ändå njuta av den härliga grilldoften som man förknippar med "sommaren". Det blev lax och grillade grönsaker för min del. För även om Andreas har tryckt i sig massor av det förbjudna ( pizza, öl) tänkte jag inte ge efter. Tyvärr är det så att lax innehåller väldigt många kalorier, så då finns det inget utrymme för det lilla extra, såsom potatis eller tzaziki. Men, det var gott ändå.
Det var jätte trevligt i alla fall. Lilla Miranda var sminkad som tiger. Jag kommer inte längre ihåg varför det blev så. ( jag får skylla på demens. Min demens alltså, inte Mirandas).
Idag då. Yes idag har jag ( med gårdagens inspiration ) planterat penséer ( fått utav svenska mamman) och ställt dem på lill' trappan utanför ytterdörren. Så känner man sig riktigt välkommen när man kommer hit.
Jag har även gjort ett dåligt försök att odla fram broccoli.. Men jag försöker ju i alla fall. Förresten; är det någon som vet hur jag måste tolka Rigmors kommentar att det är bra att jag köper tåliga växter som tål mycket torka??

Sedan gjorde jag något som jag har funderat på sedan länge. Som ni kanske vet är Nala i ganska dåligt skick. Det vill säga, hennes höft och ben är väldigt trasiga. Hon har fortfarande valpsinnet kvar. Jag tänker ofta på hur slutet av hennes liv ser ut och att det är alldeles förtäskigt för henne att spendera det inomhus. De 25 meter långa promenaderna som vi tar med henne är inte heller något som hon kan se fram emot.
Så vad gjorde jag; jag lastade vovvarna i bilen och körde till vattnet. Bobbie hoppade direkt in i vattnet och Nala blev så glad att hon "sprang" eller hasade fram till vattnet. Hon ville ju också gå in i vattnet, det gick inte så smidigt dock.
Sedan la hon sig ner på vattenkanten och började tugga på en pinne. Hon gjorde även något som hon inte hade gjort på väldigt länge; hon rullade "merengue" i geggan.
Ett gott tecken.
Även om det är mycket jobb att ta henne till vattnet, vill jag göra det oftare. Hon blir ju så glad och det är så jag vill att hennes slut ser ut. Hon ska inte tyna bort inomhus. Det förtjänar hon helt enkelt inte.

Hoppas att våren ger oss många soliga dagar.

Bye bye

Jobba i trädgården.

Nu har jag gjort lite i trädgården. Jobbigt om man inte har rätt verktyg. Och så klart fick jag lite hjälp också; lilla schäfern som såg till att kvistarna blev söndertuggade så att det underlättade för mig att slänga dem ( vi säger att det var så hon tänkte ;o)

Nu är det sommar!!

Nu att maken är bortrest över helgen har jag mycket tid för mig själv. Peace at last ;o). Jag har tagit bort lakanen på sängen bredvid mig, lagt på överkastet så att vovvarna kan sova där. Det blir tre myskvällar på rak med mina lurviga.

Klockan är bara 7 på morgonen och redan är det väldigt soligt. Så: bikinis here I come. Men först: frukost och film i sängen.

När det gäller träningen så ska jag ta en välförtjänt vilodag idag. Sprang 1.3 mil igår och styrketränade. Dessutom känner jag hur det svider en aning i hamstringen så musklerna behöver också vila upp sig. Det är bara så härligt att springa ute, nu att vädret är så vänligt OCH nu att jag har min nya supertelefon ( HTC Legend) med värsta hörlurar så att jag äntligen kan lyssna på musik medans jag springer. Jag har även hittat en rolig applikation där jag kan mäta hur långt jag springer och i vilken hastighet. Det kallas för Jogtracker.

Igår var jag hos Pia och pratade bland annat om medicinen som jag äter nu. Även om jag inte har lika jobbiga biverkningar som jag hade förut, tycker jag att det är väldigt jobbigt att jag är så fruktansvärt pigg jämt. Det blir som en ond cirkel. Jag är så pigg att jag inte kan sova och det gör att kroppen känner sig väldigt trött. Trots att kroppen är så trött kan jag ändå inte sova för att jag är så pigg. Så nu har jag fått ÄNNU mera sömntabletter. Jag är väldigt skeptisk inför att stoppa i mig så mycket lugnande och sömnmedicin och vill helst av allt undvika det.

Annars då, jag har väl inte gått ner särskilt mycket. Det har stannat av nu. Förra veckan gick jag ner 1.6 kilo men nu skiljer det sig mellan 2 och 3 hekto bara.
Men det är som det är. Jag menar, jag har absolut inte fuskat med maten och jag har tränat 5 dagar av 6. Så jag får vara nöjd oavsett vad vågen visar.

Ikväll kommer mamma Rigmor för att klippa ned pelargonarna. Jag fick inte göra det själv ( hon litar väl inte på mina "gröna fingar" ;o).

Trevlig helg till alla.

Somebody's got to be f*cking kidding me!

Bilden talar för sig. :o(

Och här är filmen!!!

Gud vilken fel löpstil jag har..Asch saksamma. Jag är den med hörlurar på huvudet, röd jacka runt midan, och blå t-shirt!

Stolt....

Idag var det dags för mitt första lopp i 2010, waterrun. Start och mål på Kungsträdgården i Stockholm City. Vilket party, vilka människor, och allting för ett välgörande ändamål.
Jag kom på en sak: varför inte koppla ALLA stora lopp ( tjejmilen, vårruset, tjurruset, Stockholm Marathon) till välgörande ändamål??
Låt deltagarna betala 30 kr extra i avgift och skicka det till en good cause. Jag är helt säker på att alla skulle köpa det. Jag har svårt att tro att det skulle finnas folk som absolut INTE vill bidra till att de hjälplösa fattiga får det lite bättre ställt.
Anyway, idag var det Waterrun som gällde. Jag utgick från att jag skulle pricka 6 km på 40 minuter, eller kanske till och med 42 minuter. Men jag hade bestämt mig för att bli väldigt glad över en tid som låg runt 40.
Under loppet fick jag väldigt ont i magen och jag flåste som en häst. Det kändes inte okej och jag var helt övertygad om att jag skulle få en dålig tid. Men icke sa nicke. När jag sprang över mållinjen fick jag se min underbara prestation: 36 minuter!!! En personlig rekord ( om jag räknar de senaste 4 åren, för "förr i tiden" sprang jag fortare. ). Så jag klappar mig på axlarna och är väldigt stolt över mig själv. Inte konstigt att jag fick ont i magen under löpningen; har ju inte sprungit så här fort på jätte länge!!!
Andreas stod vid mållinjen, men har återigen missat mig ( han gjorde likadant när jag sprang tjejmilen). Men jag kan knappast förebrå honom: jag sprang så fort så det gick inte att se mig med det otränade ögat!

Heja heja..

I morgon invägningen!!!!

ps: midjemåttet har nu gått ner från 92 cm till...rappappappa...77.5 cm!!!

SNÖ!!!!!!!!!!!

Va 17, Sverige; vad är du för land? Snöflingorna måste ha kommit vilse. De trodde förmodligen att de hade anlänt till Nordpolen, eller vart det nu än snöar ( har geografiska kunskaper som en jordgubbe).
Så jag kände mig direkt lite ledsen, och vilken kontrast till igår och i förgår då jag låg i bikinis i solen och till och med blivit solbränd.
Men snöflingorna må vara envisa, men solen är ännu envisare, för den tittar fram nu så snön får dra åt helvete ( ursäkta uttrycket).
Hur ser dagen ut?? I morse var jag hos doktorn och sedan gjorde jag en intervallträning ( 30 minuter). Gud vad jag tycker att det är svårt med intervall. Jag har så jäkla svårt att peppa mig till att sprinta uppförsbacke ( vilket jag avskyr) eller att öka takten under längre sträck. Jag skulle verkligen behöva någon som cyklar vid min sida och skrikar att jag ska "flytta på det stora ärslet och ge järnet!!!". En Jillian i Biggest Loser, sådan behöver jag när det gäller intervallträningen. Annars har jag hur mycket självdisciplin som helst, men just där brister det. Och intervallträning är väldigt viktig för mig med tanke på att jag fortfarande tycker att jag springer i snigeltakt.
Nu är jag väldigt sugen på att åka till centrummet ( Åkersberga City; WOOOEEHAAAAHAAA!) och shoppa nya kläder. Jag kan skicka hela min garderob till Afrika vid det här laget. Fast jag tror inte att den gör så mycket nytta där, för om Afrikanerna passar mina kläder, då svälter de nog inte så mycket som det påstås.
På söndag är det dags för ett lopp ( www.waterrun.se, 6 km). Det är för ett välgörande ändamål; att förbättra och skapa vattenanordningar i de fattiga länderna.
Så även om Afrika skonas från mina extralargekläder, kan jag skicka lite vatten i stället.

Sommarsolen är här!

Vilken underbar dag!! Så himla soligt att jag inte tvekade ett ögonblick och tog på bikinis ( efter träningen på friskis självklart) och satte mig ute på altanen.
Tillsammans med de gamla damerna så klart, för de vill också njuta av vårvärmen.
Gud så varmt det var. Jag fick till och med smörja in mig. Och tröts oljan har jag lyckats bränna axlarna och kinderna. Men vem bryr sig om det? Det var ju helt klart värt det.
Nu är det officiellt: jag har absolut INGA kläder som passar längre. Allting är på tok för stort så att jag har tagit bort hela garderoben. Jag får helt enkelt köpa allting nytt. Problem: no money. Så det får bli billiga plagg. Ah va fan, sommaren är snart här så det räcker med några tygbitar ;o).
På jobbet går allting bra. Skulle egentligen jobba 5 x 2 timmar om dagen, men på grund av den långa resvägen har min chef och jag kommit överens om att jag ska jobba 2 x 3 timmar och sedan 2 x 2 timmar. Även om det låter jätte fånigt, så är jag jätte trött efter ett arbetspass. Trött men på ett tillfredställande sätt. Jag känner mig nyttig igen och det var länge sedan.
Snart är det den 30:e april och då ska jag försöka att ta mig till Nordmark då Peter och Stefanie är där. Och eftersom jag med mina nya antidepressiva får dricka alkohol (!!!!!!!!!!!!!!) har jag planerat att ta min första drink på den dagen. Det blir inte mer än en drink eftersom jag bara får dricka MÅTTLIGT enligt bipacksedel.
Jag har inte druckit på fyra månader så jag är lite skraj inför effekten. Tanken att ruset kommer att utlösa en ny ångestattack får mig att rysa.
Men suget är starkare. Hur gott är det inte att dricka en whisky eller en iskall öl *mums*.
Nu ska jag avsluta denna blogg. Andreas har nyss kommit hem och han håller på att laga en rotfruktsgryta.
Sedan är det dags för the Biggest Loser. I morgon måste jag kliva upp 4.15 för att jobba från 7.00 till 10.00. Sjukt tidigt.
Bilderna är tagna idag. Bobbie ligger ganska oanständigt. Vet inte vad det är hon tänker när hon visar upp sin kurviga mage ;o).
Säg ni, har jag blivit brun?

giraffben!

Jag är urtrött efter min första vecka på arbetet. Även om det bara var två timmar om dagen känns det som en 80 timmars vecka..herregud. Så många intryck och information så att det snurrar i skallen på mig.

Och sedan...det som inte alls är roligt; jag har fått blödningar under huden. Blåmärken som täcker hälften av mitt lårben ( STOR yta med andra ord). Jag ringde till Pia för att berätta detta och hon lämnade ett meddelande på voicemailen att jag akut fick åka in till läkaren för att lämna blodprov. Visar sig att det handlar biverkningar av medicinen *suck*. Tydligen är det så att i YTTERST FÅ fall får folk högre blödningsbenägenhet av medicinerna, och så klart tillhör jag denna minoritet
:o(. Jag börjar bli väldigt väldigt trött på det här.
Med andra ord så måste jag än en gång avbryta medicineringen. Blödningsrisken är för stor.
Igårmorse fick jag en akuttid hos psykiatrikern och hon sa att hon aldrig har varit med om någon som har reagerat så känsligt på medicinering. Typiskt va. Hon fick ringa runt om mitt fall och kom slutligen till ett företag som nyligen har börjat experimentera med en ny medicin. Gissa va nu då: jag ska få denna medicin. På tal om att vara labråtta. Hon tror att denna medicin är den enda i hela världen som har en liten chans att kunna hjälpa mig och som inte borde ge mig några besvärliga eller farliga biverkningar.
Jag håller verkligen tummarna. Hur som helst vill jag INTE få bakslag, men jag är väldigt rädd för att jag kommer att få det.
Men ändå är jag inte ledsen, för att jag känner mig starkare och piggare nu. Så även om det kommer att bli tufft så tror jag att jag kommer att klara mig ( hoppas hoppas).

Annars då: jag har tränat väldigt mycket den här veckan och har INTE gått ner i vikt. Jag fattar inte riktigt varför men jag är inte heller ledsen över det. Jag vet ju själv att jag har tränat och att jag inte har fuskat med maten, så jag skiter i vad orsaken är.

Nu börjar min sömntablett att verka..nice. Sov gott till alla.

Nya bilder!

Har suttit ute med vovvara igen. Så himla skönt och det måste man dela med sig.

Har jobbat idag!

Idag var min första officiella arbetsdag sedan den 21:a december. Fyra månader har det gått nu. Det känns inte som att det var fyra månader att jag har varit hemma. Tiden gick så otroligt fort. Time flies when you feel shit hehe. Visserligen jobbar jag bara två timmar om dagen för att börja med, men ändå. ( Bilden visar en korridor i häktet). Det är en början och jag hinner komma in i arbetsrutinerna på ett lugnt och trivsamt sätt. Även om det bara var två timmar, känns det ordentligt. Det var värsta korvstoppningen ibland och hjärnan fick bearbeta en stor mängd av information. Nya rutiner, nya kollegor, många fångar..allting måste få sin plats på hårddisken. Men det var kul att träffa det gamla gänget. Alla var så himla glada att se mig igen, det värmde verkligen. Så klart blev det mycket skratt och snuskigheter, vilket hör till jobbet tycker jag. Snusk och arbete måste kunna gå hand i hand ;o). Så berättade min kära polska kollega att hon ska skaffa sig ett riktigt svenskt efternamn. Hon tvivlar mellan Björnfitta eller Älgpung. Skall bli roligt att se hur Skatteverket reagerar på förslaget. Gu så barnsligt..men visst har man kul när man pratar så där dumt, och det hjälper tiden att gå. Efter "jobbet" åkte jag till Åkersberga och tränade en timme på Friskis. Sprang i 40 minuter och styrketränade efter det. Det gick bra, svettades som en gris. Sedan handlade jag något gott åt jyckarna och blev hämtad av Andreas som också var på väg hem från jobbet. Jag passade på nu att solen fortfarande stod högt i himlen och gick ut med damerna. Satte mig på en stubbe i skogsdungen. Det är så mysigt att sitta med ansiktet i solen medans hundarna ligger och tuggar på en pinne ( se bilderna). De här bilderna tog jag när vi var ute idag. Mysigt va?

Tar det här snöeländet aldrig slut?

Efter att ha haft en härlig solig påskdag igår bestämde vädret sig för att inte skämma bort människorna allt för mycket.
Japp ni läste rätt: återigen ligger Åkersberga täckt under ett lager av det vita helvetet. Jag kände bara hur sinnestämningen dök ner som ett kraschande flygplan när jag tittade ut ur fönstret i morse.
Jag som hade tänkt att kliva upp tidigt, ta en liten joggingtur och sedan till affären för att köpa ägg och ordna en trevlig påskfrukost. Det blev inget av allt detta. Jag orkade helt enkelt inte. Nu har vi legat i sängen tills klockan var tolv i stället.
Inte så produktivt med andra ord. Men vad 17, vem säger att jag ska vara produktiv idag? Storstädade och tvättade igår och även om hundarna drar in alldeles för mycket grus vägrar jag att städa varenda dag.
Asch över till ett annat ämne nu då: invägningen. Det såg lovande ut innan helgen. Vikten rasade och i torsdags vägde jag 7 hekto mindre än i måndags.
Men så blev det inte. Vågen visade 4 ynkliga hekto mindre än i måndags, bah.
( till Stefanie; 1 hekto = 100 gram). Andreas har också tappat 4 hekto den här veckan.
Jag vet, det är ändå 4 hekto, så jag borde vara glad för det. Men nej, det är jag inte. I stället så grubblar jag över varför jag inte har gått ner mer. Jag har tränat mycket i veckan, varav mycket löpning. Så det BORDE inte vara enbart 4 hekto som jag har tappat. Å andra sidan har jag börjat äta ungefär 100 kal mer om dagen. Det kanske är därför? Men det borde inte spela någon roll eftersom jag har förbrännt alla dessa extra kalorier med löpningen. Och att äta mindre än jag gör nu är inte så förståndigt. Jag kanske får nöja mig med att det går långsammare nu att jag är på väg mot slutet.

Ja vad ska man hitta på idag då. Snön har tagit musten ur mig. Jag hade tänkt att sitta ute i solen eller vad som helst så länge det bara var utomhus. Men det går inte nu. Kunde Andreas inte ha bott i Syditalien i stället för det här kalla snölandet?

Hundarna fick en liten manikyr!

Glömde jag visst att berätta att vovvarna fick en liten (ofrivillig) manikyr i förrgår. Klorna började bli lite allt för långa efter den långa vintern. I vanliga fall sliter de ju ner naglarna på grund av asfalten. Men snötäcket och de korta promenaderna har inte varit gynnsamma för damernas fina naglar.
Eftersom jag ABSOLUT inte vågar klippa dem själv, såg jag ingen annan utväg än att gå till den som hundarna kallar för "satan".
Oj hur Nala skrek och försökte bita Satan..stackarn. Vilken tuff schäfer, va? Men så fina hennes klor är nu.
Bobbie var lite lugnare, fast hon såg alldeles förskräckt ut så att ögonvitan syntes ( *darrar*; infernaliskt!).
Gu så fjantiga de är ibland!

Andreas följde med!!

Denna långfredag var inte så lång som den låter! Vi sov ut och åkte till friskis runt tolvtiden..Ja! Ni läste rätt: VI! Äntligen fick jag Andreas att följa med till träningshelvetet. Han var så duktig som cyklade, rodde och lyfte vikterna tills musten gick ur honom.
Det är roligt att göra saker tillsammans, även om det "bara" är träning. Efter det gick vi och drack en latte på Solbrännan. Det var mysigt det också.
Nu på kvällen kan jag så klart inte kräva mer av hans uppmärksamhet, alltså får jag se på långfredagsfilmerna alldeles själv :0(. Japp så är det när man är gift med en WOW-are ( World of Warcraft).
Men, jag är inte ledsen. Denna påskkärring har bjudit sig själv på choklad som kommer att förtäras ikväll: smaskens.
Hade hellre velat bjuda mig på en whisky men det får jag ta någongång framöver. Har fortfarande inte druckit en droppe alkohol sedan nyår!
Glad påsk återigen!

Dag och natt...

Så känns det nu.. en skillnad som dag och natt. Så mycket bättre känner jag mig. Medicinerna? Inre styrkan? Jag vet inte, med va 17, jag bryr mig inte om vad som ligger bakom denna förändring. Faktum är att allting går så mycket bättre nu. Träningen, har mer energi, vågar träffa folk numera. Ja, rent generellt.
Jag kan inte direkt påstå att jag kan känna glädje än. Men det hade jag inte förväntat mig heller. Det viktigaste är att jag inte mår dåligt längre och skrattattackerna får komma sen.
Sinnestämningen är ständigt i ett neutralt läge, vilket är bra, konstigt nog. I stället för svart har auran blivit grå.

Igår var jag på läkarbesök och efter det åkte jag till jobbet för att fika!!!!
Från och med tisdag börjar jag jobba igen på 25 %, två timmar om dagen med andra ord. Och jag ser faktiskt fram emot det. Ett praktiskt problem: uniformen har blivit på tok för stor. Alltså STOR, det ser inte klokt inte när jag har den på mig.

För några dagar sedan gjorde jag en omstart av viktklubbprogrammet. Visar sig att jag får äta 155 kal mer om dagen; JIIHAAA!
Träningen och bantningen går fortfarande som på räls. Det konstiga är att nu att jag har börjat äta mer, rasar jag verkligen i vikt. I morse vägde jag 7 hekto mindre än i måndags. Kan vara något tillfälligt ( vätskebalans, eller inte vet jag?).

Men, nu är det påskhelg. Vad ska man hitta på nu då? Det pissregnar, så det blir inga promenader. Jag funderar på att kanske åka på museet, om jag lyckas dra Andreas ifrån datorn.