Six days of christmas, my true love gave to me...

Snart är det jul så!! Vad härligt det kommer att bli att få åka upp till Norrland.
Om jag får tro på SMHI´s väderprognoser kommer vi att få temperaturer som ligger mellan minus 20 och 30 grader. Undrar bara hur jag ska överleva detta?
Termometern i Holland visade aldrig mindre än minus 8, såvid jag kan minnas i alla fall. Det blir en till utmaning på listan!

Jag tyckte att bifogad bild var lämplig. Andreas berättade mig någongång att han frös fast med tungan på en lyktstolpe när det var så in i helsikes kallt. Några lyckades få loss honom med hjälp av varmt vatten. Sedan skulle han berätta för kompisarna vad han har varit med om. Så han gick ut och kletade återigen fast tungan på lyktstolpen för att visa.
Den här gången fick han ingen hjälp alltså var han tvungen att slita loss tungan.. WHAAAHAAHAAA..
Det framgick aldrig hur gammal han var när han gjorde så, vilket gör att jag misstänkar att han var tillräckligt gammal för att veta bättre.

Idag, är jag full av förväntan: våra älskade kompisar, Stefanie, Peter och lille Daryn kommer i morgon. Jag ser så sjukt fram emot det.
Både pga det trevliga sällskapet och pga att Stefanie tar med sig holländska grönsaker som vi ska tillaga; boerenkool ( finns ej i Sverige. Bara på vissa affärer.)..mums.
OCH..så tar hon med sig ingredienser till en tårta som vi ska baka tillsammans. Spännande.
Det blir inga kalorisnåla dagar, I am afraid.

Önskar er alla en trevlig helg!

oliebollen!

Dags för jul, nyår, godis, smarriga smaskiga maträtter...
Sverige har orubbliga jultraditioner. Ingenting får tas bort eller tilläggas från julbordet.
Men ... när det gäller nyårsafton; så vill jag gärna ge igen genom att introducera Hollands uråldriga tradition:....( trummor) OLIEBOLLEN!!! ( översättning: oljebollar)

Jag har gjort oliebollen på enbart russin, och oliebollen som är fyllda med valnötter, banan och russin.

Självklart ska jag ta med dem till Härnösand!
Och enligt traditionen ska man äta upp hela skålen, tills man kräks!

ledsen....

Idag åker arbetslaget på en utflykt. Till Boda Borg i Oxelösund. På borgen finns fyra banor med olika uppdrag som man ska lösa tillsammans, som team.
Det är en variant på Fångarna på Slottet med andra ord.
Alltså; det här är RIKTIGT min grej. Så igår packade jag min väska och gick och la mig tidigt, för jag ville ju vara pigg för idag.
I morse vaknade jag, ville kliva upp för att gå på toa men ryggen sa STOPP!!! Det gick inte att kliva upp.
Ahh nej, you have got to be fucking kidding me. Inte idag. Men det fanns inget jag kunde göra.
Med stapplande steg gick jag på toa, höll i mig var jag kunde för att inte ramla. Tog en diklofenak och ispackning för att kyla ryggen och gick och la mig igen.
Ingenting man kan göra åt saken: att följa med ändå och bita ihop var ingen option. Jag kände att ryggskottet kunde slå till när som helst och det innebär att jag bara kan ligga i den ställningen som jag har fallit ihop i och inte kan röra på mig alls.
Hur jag än ville, så insåg jag att jag inte kunde följa med idag. Klockan 06.30 skickade jag runt ett sms och önskade alla en underbar dag och sedan ringde jag chefen och sjukanmälde mig.
Nu ligger jag i sängen med den förbannade ryggen, som jag hatar så fruktansvärt mycket.
I kväll ska de äta ut, på restaurang Sitting Bull, på Kungsholmen. Det går jag också miste om.
FYYY..... finns det inte en bra doktor någonstans som kan fixa en ryggtransplantation??

Bortskämd

Det slog mig helt plötsligt.. Jag kände mig tvungen att skriva den här bloggen..
Sedan Nala har gått bort har Bobbie blivit vår lilla prinsessa. Det har nog framförallt att göra med att hon är så pass gammal och Nala´s bortgång har gjort oss ännu mer medvetna om att förr eller senare kommer vi att förlora henne också.
Nala blev också riktigt bortskämd på slutet eftersom vi visste att hon inte hade länge kvar. Hon fick god mat, fick sova i min säng och blev hela tiden ompysslad.
Nu är det Bobbies tur. Fast nu går det lite till överdrift upptäckte jag precis.
Jag ger några exempel:

- Bobbie har börjat ligga på soffan. Innan hon installerar sig samlar hon på sig alla kuddar till en hög och lägger sig ovanpå kuddberget. Alltså finns det nästan inga kuddar / plats kvar till oss. Inte sällan att jag är tvungen att sätta mig i fåtöljen för att kunna se på tv.
- Bobbie sover i vår säng VARJE natt.
- ( det här är det värsta) Bobbie får frukost i sängen ( skäms) för att hon tycker att det är så jobbigt att kliva upp samtidigt med mig. Det är för tidigt för henne.
- Bobbie blir jämt klappad / masserad. Hon blir väldigt sur om man slutar ge henne uppmärksamhet.
- Hon har börjat tigga vilket vi inte bestraffar utan belönar genom att ge henne det hon vill ha ( oj vad dåligt).
- Hon får alltid följa med i bilen vart vi än åker.
- När Bobbie ska sova över hos farmor ( Rigmor hehe) får hon med sig sin egen korg OCH nallar.
- Sist skulle jag hämta Andreas i bilen. Bobbie satt på framsätet, alltså fick Andreas sätta sig på baksätet! ( se bilder)

Vilken lista.. Jag kan säkert komma på hundra saker till. Men tyckte väl att frukostgrejen var det värsta.
Vilken tycker ni??
Det slog mig när jag ställde skålen framför henne på sängen ( MIN säng) och väckte ( jo det är sant) henne.. Det slog mig att DET HÄR ÄR HELT GALET!!!
Och nu kanske ni tror att det är JAG som skämmer bort henne så pass. Men jämfört med Andreas, är jag ingenting. Det är han som började. Bobbie har alltid varit hans lilla prinsessa, hans ögonsten. Sedan Nala´s bortgång har det sporrat ur. Jag har bara hakat på känns det som. Så tror ni att jag har blivit galen, Andreas skämmer bort henne tusen gånger mer än vad jag gör!
Men asch, så länge det känns bra för oss och vi vet ju inte hur länge hon har kvar.
Hon är ju en liten prinsessa.

Om ryggen, jul och ångest...

Jag har haft ryggproblem så länge jag kan minnas. Nej, inte helt sant. Det började för ungefär 12 år sedan, när jag började på polishögskolan. Sedan dess har ryggen alltid varit en svag punkt.
Ryggskottet kom och gick.
Men i juli/augusti 2009 åkte jag på ländryggsmärtor som inte gick över. Tvärtom, så blev det bara värre och värre. Ryggen blev så pass dålig att jag inte kunde sova liggande längre. Jag fick alltså bygga ett ryggstöd av kuddar för att kunna sova någorlunda smärtfritt.
Det är klart att man inte orkar hålla på så där särskilt länge. Alltså köpte vi en stjärnbädd på Sova, med eldrivna uppfällbara rygg-och fotstöd och mjuk madrass i januari 2010.
En stor förbättring så klart, men ryggsmärtan blev inte mindre.
I våras skickade doktorn mig till sjukhuset i Täby för att göra en MRI-scan på ryggen. Scannen påvisade inget fel på skelettet.
Jahapp, inget fel på ryggraden alltså. Så var det med det. Ingen uppföljning, ingenting.
Det var lillebrorsan som tipsade mig om att gå till en kiropraktor, vilket jag gjorde till slut.
Jag gick dit för ungefär tre veckor sedan. Har aldrig varit hos en ryggknäckare förut så jag hade ingen aning om hur brutalisk de går tillväga.
Det är ingen barnlek att gå på kiropraktorbehandling. Tänk hur det känns när en vuxen kille, 85 kg tung, tar i och använder hela hans kroppsvikt för att knäcka min rygg. Det är inte riktigt så att det gör ont, nej det vill jag inte påstå. Det är nog mest fruktansvärt läskigt.
Först viker han ihop mig till ett litet paket och sedan säger han; "andas lugnt", vilket man då gör så klart. Och när man pustas ut är det "KNÄCK!!!"..
Men jag måste erkänna att dagarna efter behandling är jag helt smärtfri.
Sista gången jag var hos honom sa han att jag högst sannolikt har en kronisk inflammation i ryggmusklerna. Han kunde känna att musklerna var svullna och han rådde mig att så fort som möjligt gå till en läkare för att få antiinflammatorisk medicin utskriven.
Ahh nää inte till en doktor igen. Jag blir så sjukt trött på läkarna. Men, ryggen är viktig och jag började bli riktigt less på smärtan.
Så jag gick till läkaren samma dag. Visade sig att de hade "drop-in". Besöket var väldigt kort. Berättade att jag hade ont i ryggen och att kiropraktorn hade sagt att jag skulle behöva antiinflammatorisk.
Hon klämde lite grann och skrev då ut ett recept på diklofenak. Det var det.
Nu har jag gått på denna skitmedicin i en vecka. Skitmedicin, jo det är det. Magen pajar, gör ont, uppblåst, förstoppad och elände. Men men, det är bara en vecka kvar, så jag får bita ihop helt enkelt.
Kiropraktorn sa att jag borde skriva en "smärtdagbok" så att jag har koll NÄR jag får ont. Smart idé. Jag har skrivit varje dag nu och jag får bra inblick i mönstret.

Tyvärr avrekommenderades det mig att träna under diklofenakkuren. Detta tycker jag är otroligt svårt eftersom träningen för mig är ett sätt att få utlopp för min frustration, energi och ångest.
Det behöver jag verkligen just nu att terapin med Pia har börjat bli riktigt tung. Vi har nu på riktigt gått in på barndomen. En bearbetning som kommer att ta minst 2 år har hon sagt.
Vid tillfällen är det så pass ansträngande att jag helst skulle vilja kasta handduken i ringen. Då betvivlar jag att jag kommer att klara det. Men då klamrar jag mig fast vid Pias kloka ord att det är det sura äpplet jag måste bita i och att det kommer att klinga av. Jag får lita på henne.. så är det.

Decembermånaden och allting som har med jul att göra har en koppling till panikångestattacker för mig.
Nu var det ganska precis ett år sedan att jag insjuknade. Kollapsade och kördes med ambulans till akuten på Danderydssjukhus. Ju närmare till julen vi kom, desto värre blev det.
Migränattacker, var det vad läkaren på akuten sa...mmm yeah right. Om jag nu tänker tillbaka hade jag klassiska symtom på en panikattack. HUR KUNDE HAN MISSA DET??!
Julafton var allra tungst. Största delen av tiden låg jag på sovrummet med hjärtklappningar och hallucinationer. Rädd för att tappa besinningen, att bli galen. Medans gästerna satt i vardagsrummet var jag tvungen att visa mitt ansiktet så ofta som möjligt för att hålla upp tjenistjenismasken.
Jul har jag alltså lyckats förknippa med elände, rädsla att bli helt galen.

Som tur är har vi bara saker att se fram emot den här månaden. Nästa fredag 10 december kommer det 6 tjejer från mitt arbetslag hem till oss och ska vi titta på Idolfinal.
Innan dess ska vi laga middag tillsammans. Alla har kommit med förslag och till slut har vi varit tvungna att rösta fram maträtter.
Det vi ska äta är; rökta räkor med aioili som förrätt. Lax och fransk potatissallad som huvudrätt. Och äppeltårta med Ben och Jerrys glass som efterrätt. Allting med mycket skumpa.
På kvällen blir det mycket småplock som ostar, korvar, godis, oliver, kex osv.
Sedan ska ALLA sova över!!!! Det blir så skojigt. Bara en av tjejerna kan inte sova över eftersom hon jobbar dagen efter.
Andreas ska sova hos en kompis i Norrtälje!! Så han slipper allt tjejprat.

Efter tjejkvällen kommer, förhoppningsvis, Peter, Stefanie och Daryn för att hälsa på oss. De ska fira jul i Värmland i sin "sommarstuga".

Och sen.... är det den 22e december och då ska vi åka norrut, tillsammans med my loving motherinlaw till Andreas´ underbara familj; Marianne, Krister och Jennifer.
Jag känner mig som ett litet barn på kvällen inför julafton, så mycket ser jag fram emot denna jul.

Den här perioden är förresten väldigt påfrestande när det gäller bantningen. Tyvärr måste jag erkänna att jag har lyckats gå upp några kilo i vikt. Ursäkter har jag massor ( mörkt ute, kan inte vara utomhus lika mycket och träna, har tråkigt när jag sitter inne och börjar äta godis, för mycket godsaker under denna period, jag kan inte träna lika mycket nu att ryggen är så dålig)...
Asch, jag har väldigt dålig karaktär just nu, så är det och inget annat.

En trevlig helg till alla!!

Cornelis del II ( Tack Steef, som har fixat att jag kan ladda upp igen )

Idag har vi varit på bio och sett Cornelis-filmen...

Gåshud.... Den var så otroligt fin. Jag kan tänka mig att man fick en bra bild av Cornelis, fast egentligen var film alldeles för kort för att lyckas skildra hans färgrika liv i detalj. Men de har lyckats otroligt bra, tycker jag.
Det var kul att se vår egen Kim van Kooten i rollen som Cornelis´ mor...

Inspirerad av trubadurens konster tog Andreas fram gitarren och spelade några visor.

Den första låten är den fina "Grimaschen om morgonen"..

Sedan sjunger stjärnan Ångbåtsblus. Fast den gick inte helt bra. Men det är nog mest för att han är så j#dra osäker...

Cornelis

Igår vad det Cornelis dödsdag.
För att hedra denna svenska riksskald från Holland organiserades en minneskonsert i Katarina Kyrkan på Söder i Stockholm.

Det är också på denna kyrkogård han ligger begraven.

Cornelis har levt ett händelserikt liv, präglat av principer, poesi, musik, rättshaveri, kvinnor, alkohol och orginal, som han umgicks med.

Född i IJmuiden på den 8e augusti 1937, flyttade han och hans familj till Sverige, Ekerö Stockholm, när han var 13 år gammal.
I skolan blev han en särling; var överviktig och kunde inte ett ord svenska.
I en intervju berättade han att det var tack vare serietidningen Fantomen att han lärde sig språket.

Hans första betyg i svenska var det högsta man kunde få: Mycket Väl Godkänd, och läraren lade till orden "med beröm".

Det är nästan så att jag känner en viss stolthet över min landsman. Men jag kan ändå inte låta bli att känna press också: han bevisade ju som ingen annan att det är möjligt att lära sig ett annat språk på ett makalöst sätt, helt felfritt. Han har dessutom bidragit till det främmande språkets utveckling och har språkmässigt blivit en inspirationskälla till många svenskar.

Cornelis var en mycket beläst man.

När Andreas och jag besökte Cornelis Vreeswijkmuseet i Gamla Stan för några år sedan, berättades att han aldrig åkte någonstans utan att ha litteratur med sig i jackfickan.

Innan vi gick in i kyrkan besökte vi hans grav. Gångvägen till graven var belyst med marschaller. Det såg sagolikt ut.
Några personen hade lagt saker på gravstenen, såsom sigaretter, en ölflaska, och rosor.




Konserten var vacker och mäktig.
Jag hade lite förhoppning om att sonen, Jack Vreeswijk, skulle hålla tal eller sjunga något, men tyvärr.




Nu återstår bara att gå och se filmen som är gjord om Cornelis liv. Filmen hade premiär igår. Jack hade sagt att filmen lyckades fånga pappan bra!

Min far är en tv stjärna!

För en vecka sedan dog en av Nederländernas största författare, Harry Mulisch.
Min far som utan tvekan är hans största fan, närvarade Mulisch´ begravning i Amsterdam idag.
Där fick han berätta för RTL4´s nyheterna hur han kände.

Ni kan kolla på länken, runt 5 min.

Som vanligt gick det inte för mig att klistra in länken. Det är bara att kopiera och klistra in i sökfältet.

http://www.rtl.nl/xl/u/cf5d5b42-e37b-3da8-b1d3-c3e1997c1da8

Kate o Leopold, kex o ost, insomnia....

När katten är borta.. ligger råttorna vakna på natten.

Ligger i sängen, kan inte somna. Vi har det mysigt dock, jag och lill korven.
Vi äter kex med ost, lite choklad och tittar på Kate and Leopold, over and over again.
Klockan är halv sex på morgonen i skrivande stund. Förhoppningsvis kommer jag att kunna sova lite snart.

Sov gott.

Bobbie är husses hund!

Det var så klart som en sockerbit: ( oj, det låter visst konstigt om man översätter holländska ordspråk, zo klaar als een klontje haha) Nala var mattes hund och Bobbie var och är husses.
Nu, efter Nalas bortgång har jag blivit väldigt ensam, eftersom Bobbie fortfarande tycker mer om Andreas än om mig.
Bara ett kort för att bevisa ovanstående påstående; så fort Andreas åker till jobbet, lägger Bobbie sig på dörmattan och väntar där tills han kommer hem igen ( vilket kan ta 9 timmar). Hon bryr sig alltså helt enkelt inte om att JAG faktiskt är hemma.. Näähää, jag är ju hur tråkig som helst. Det är bättre att ligga på dörrmattan hela dagen än att umgås med mig puhhh..

Fortfarande sjuk..

Febern sitter i ordentligt. Nu har jag haft feber minst 5 dagar på rak, lite väl länge.
I morse visade termometern 38.5 och det är ju på väg ner, tack och lov.
Efter att ha provat febernedsättande är det dags att använda sig av den ultimata medicinen: ett gammaldags holländskt hjälpmedel, som daterar från "grootmoeders tijd" (=farmors tid).

Då gör vi så här:

koka upp lite vatten
pressa ut en citron
två matskedar honung
ordentligt med rom eller cognac

blanda ihop allt och du får en härlig "grog" ( som vi kallar det. Uttalat med mycket gurglande ljud.) Det är alltså något helt annat än den svenska groggen.
Det är mycket viktigt att man försöker sova direkt efter intaget.

Nu har jag hällt i mig groggen och den smakade inte så tokigt!

Sov gott.

SJUK!!!

Vad är bättre än att spendera en ledig helg på soffan, under en filt, med holländsk tv på ( har Andreas ordnat), och 39 graders feber?
Ont i kroppen, fryser som f*n.
Asch det finns värre saker.
Micke och Ulrika har åkt, känns tomt i huset :o(

Den första snön har kommit!

Mitt sista inlägg handlade om höstväder. Nu, två dagar, senare ligger Sverige gömt under den vita faran.
Fick en hemsk känsla när jag tittade ut ur fönstret. Jag misstänker nog att jag förknippar snön med att må jävligt dåligt, vilket jag gjorde i vintras.
Har sommaren verkligen varit SÅ kort? Det är ju helt ofattbart hur fort det gick.
Jag vill bara låsa in mig i sovrummet, försvinna under ett tjockt täcke och gå i ide!
Wake me upp when it is spring.

Höstväder och feber.

Ruggigt väder och en ihärdig förkylning/feber går hand i hand, tyvärr.
Precis som att man inte har det eländigt nog nu att mörkret sätter in, nää kroppen måste också lida!
Idag är min lediga dag. I vanliga fall kör jag yoga och sedan terapi, men jag har ställt in båda på grund av halsont, feber och förkylning. Mår risigt helt enkelt, typiskt på min lediga dag!

Stegräknaren får ligga och vila idag men förhoppningsvis kan jag återuppta stegandet i morgon igen.
Som tröst håller jag på att baka en kladdkaka som börjar dofta riktigt gott nu..mums.

Jo, jag vet; jag kanske ska tända en brasa!

Annars har vi en väldigt trevlig vecka. Andreas` kusin ( Mikael) och fru ( Ulrika) bor hos oss denna vecka pga stambyte i deras lägenhet. De är jätte gulliga båda två och jag blir faktiskt lite ledsen när jag tänker på att de åker igen på fredag :o(.

Stambyte; det är många som pratar om det, men jag har faktiskt ingen aning vad det innebär haha ( kom jag på ner jag skrev ner det). Det är säkert något tekniskt och tråkigt.

Detta fungerar mot munblåsor!

Att skölja munnen med treo!!! Det tar bort all smärta! Helt otroligt..

Varning: äcklig bild!

Någon som har bra tips om hur jag kan bli av med afte som jag har på tungan?
Den gör så fruktansvärt ont att jag knappast kan prata och äta.
Jag äter bara flytande, som smoothie och yoghurt, för något annat går helt enkelt inte.
Jag har redan köpt Aftamed, som ska vara lindrande ( fungerar ej) och munskölj som är bakteriedödande. Men jag tycker att ingen av dem fungerar.

Stegskador!

Oke oke...jag är kanske lite FÖR fanatisk...
Jag skrev ju förut att jag skulle gå och springa tills fötterna började blöda? Inte visste jag att det var bokstavligt talat.
Den första skadan är signalerad!

Ligger på 75000 steg på tre dagar, och dagen är inte över än. Klockan är bara 15.00. Men jag känner mig ganska trött så det blir inte så mycket mer, tror jag.

Pia tyckte väl att det var si så där med mitt deltagande i stegtävlingen. Vi får se.. om jag sporrar ur totalt får jag väl sätta stopp för mig själv.

Men än så länge tycker jag att det är kul!

Holland-Sverige 4-1 WWHHHAAAAAAHAAAAHAAA!!!

Kolla på nedanstående länk: någon har filmat mig när jag körde ett danspass på friskis. PS länken fungerar inte genom att bara klicka på den tyvärr. Det gick inte att "bifoga en länk" med hjälp av blogspot. Men ni kan kopiera länken och klistra in den i sökfältet.

http://fuldans.se/?v=ikuhdoqqng

Let the race begin!

Nu har Kriminalvården Sverige dragit igång med stegtävlingen!
Alla fick skapa egna lag och var och en fick en stegräknare samt inloggning på www.steg.se.
Den som vinner det individuella priset vinner en helg på spa, sägs det. Det är ingen som är säker på om det är så, men alla tycker nog att det vore en rimlig belöning :o).
Vad man kan vinna som lag har jag ingen aning om.. Det är mest för ärans skull tror jag.
Som tur är, är jag inte alls en tävlingsmänniska ( ahum!!!)..
Sja, vad ska jag säga.. jag springer och går tills fötterna blöder. Jag MÅSTE vinna det här. Bara för att jag vill det.
På nätet kan man hålla koll på deltagarnas placeringar i hela Sverige.
Och av alla deltagare inom Kriminalvården Sverige ligger jag på 5:e plats ( av 3500). Det är inte så pjåkigt skulle jag vilja säga. Fast än så länge är det bara andra dagen av tävlingen, så mycket kan hända.

Nu är det dags för lite fotboll; Holland-Sverige.. Vem ska jag heja på nu då, nu att jag är 50% svensk och 50% holländsk? Dum fråga.... HUP HOLLAND HUP!! Oranje boven, oranje boven!

Tjejkväll på ett fint ställe!

Igår var det dags för tjejkväll med tjejerna från vårt arbetslag för att fira Oliwia´s födelsedag.
Tanken var att vi skulle gå på restaurang först och sen ut på krogen.
Restaurangen blev ett väldigt lyxigt ställe, Le Rouge i Gamla Stan.


Det är stjärnkockarna Danyel Couet och Melker Andersson som äger den.
Förvisso hade jag inte den blekaste aning om vem de var, men det påstods att de var kändisar, så vem är jag att inte tro på det.

Det var mycket vett och etikett som gällde den kvällen och alla var så himla fint uppklädda.
Vi, fem tjejer, delade på en enda flaska vin under hela kvällen ;o), för vi är ju trots allt "bara" plitar som får klara oss med en medioker lön.
Atmosfären, inredningen, musiken, allting var så himla romantiskt. Och själva maten var helt fantastisk.
Här följer en bild på våra efterrätter. Det är chockladmakaron ( om jag minns rätt) och marängtartalette med hallon.



Med tanke på att det var så pass exklusivt var priset nog inte så farligt.
Det blev 500 kronor per person, huvudrätt, efterrätt och vinflaskan inkluderade.
Helt acceptabelt tycker jag.




Efter att vi hade uppfört oss så ordentligt var det så klart dags att studsa in i puben för att sjunka nivån på riktigt!
Då blev det billigt rödvin, mycket skratt och prat om snusk och män så klart.

Från vänster till höger är det Jenny, Elsa, Oliwia och Sofie.

Kvällen var helt lyckad. Tråkigt nog fick jag dra vid tolv tiden, som i Askungensagan, inte för att min vagn skulle förvandla i en pumpa utan för att hinna med sista tåget hem.

Kanelbullens dag!

Jahapp...i morgon är det kanelbullens dag i Sverige. Det vill säga att det storbaks, säljs och köpes kanelbullar idag!
Inget straff tycker jag. Mysigt att stå i köket, ännu mysigare att äta nybakade bullar!
Mumssss

Stötte på en jätte söt bild....

på en babyvessla... Hur bedårande är inte han då....

Stamgäster!

Vår stamgäst har visst hämtat förstärkning....Det finns en liten film också som jag har bifogat vid denna blogg.

Brandskyddsutbildningen!

Idag har vi varit på brandförsvarets övningsfält i Ågesta, Farsta Strand.
"Brandskyddsutbildningen", kallas det formellt. "Skrämma vettet ur plitarna" kallas det informellt.

Jösses vad rädd jag har blivit för allting som har med eld att göra. Vi har fått se filmer från diskotek och fotbollsläktare som fattade eld; hundratals människor dog.
Det fanns till och med bildmaterial på hur människorna fattade eld och dog framför våra ögon ( på bild visserligen).

Jag var kräkfärdig, har inte mått så här dåligt på väldigt länge. Var tvungen att stoppa i mig ett lugnande för att orka se mer.

Man kan tycka att sådana bilder är lite onödiga men det är bra att få en väckarklocka.

Jag vill bara säga till alla som läser min blogg;
Rusa iväg nu och köp:
-brandvarnare i varje rum
-brandsläckare ( pulver), helst 2 stycken. En i sovrummet, och en någonannanstans.
-inga ihoptrasslade sladdar och kablar
-blanda aldrig ihop rengöringsmedel
-inga apparater ( tv osv) på viloläge / standby-funktionen.
-ta ut mobilladdaren ur eluttaget när telefonen är färdigladdad och ladda INTE mobilen på natten. Men på dagen, när den ligger under tillsyn.

En UNDERBAR dag på jobbet!

Jahapp..då var det dags för temadag med alla arbetskollegor.

Idag har vi varit på Långholmen, ett gamalt fängelse som inte längre är i bruk dock används som museum och konferenscenter.
Vi flamsade om "visioner" inom vårt arbete för att så gott det bara går tillgodose våra klienter i deras behov ( för att de är KLIENTER...:oP).
Sedan tyckte och tänkte vi en hel del om hur vi borde bemöta varandra inom själva arbetslaget..
När detta trams äntligen var över fick vi en guidad tur genom det gamla fängelset.
Guidningen var superintressant och kan jag rekommendera till alla som kommer till Stockholm för lite sightseeing.

Vi avslutade dagen med en måltid på en thairestaurang på söder.

God mat, bra stämning, mycket mycket skratt. Så skulle jag vilja summera dagen.
Det är klart att det finns mycket mer att berätta, men nu är klockan 23.00 och morgon dagens terapi börjar redan kl 9.00.

Alltså måste jag gå och lägga mig på ett öra nu ( som vi säger enligt holländskt uttryck).

ps; eftersom det var jag som knäppte kortet så fick jag inte vara med på det.

Hurra Hurra Hurra Hurra!

Idag fyller lilla tjockisen 12 år, fast jag tror knappast att hon bryr sig! Jahap..små tjejer blir stora!
Självklart ska hon få något gott ikväll.

En objuden gäst..

och där var den igen; vår stamgäst, som tuggar på våra blommor och salladsväxter..
På bar gärning!

Nala

Jag hittade några fantastiska bilder på Nala, då 2 år gammal. Sommaren 1998.
Hon var så fruktansvärt vacker.
Shit, jag saknar henne..

Svampdag!

Det ösregnade, ja, åskade till och med. Men tror du att vi, de två musketörerna (=Rigmor och jag), gav oss?
Nej då. Vi slet och stred och kämpade oss genom skogen.
Om man jämför antalet timmar som vi tillbringade i skogen med mängden av svamp vi hittade, är resultatet ganska magert. Men ändå..
Hittade svarttrumpetsvamp för allra första gången ( SJÄLV!)

Sedan fanns de trattkantareller, men de var fortfarande väldigt små.

På vissa ställen fanns det gott om gula kantareller också men sedan tog de tvärslut.

Och på tillbakavägen sprang en älgko över vägen, cirka 20 meter framför vår bil.
Det var riktigt imponerande! Jag har aldrig sett en älg från så nära håll ( Skansen inte medräknat).

Nu är jag hemma, jag var genomblöt. Maken är borta ( festar hos kompisar) i helgen. Så jag har gjort i ordning en brasa, lite champagne, och har tagit ett härligt varmt bad.

Bobbie är verkligen helt slut efter idag. Stackars djur. Jag glömmer bort ibland att hon är väldigt gammal.
Men jag har torkat henne med en stor mjuk handduk, och nu ligger hon framför öppna spisen och latar sig.

Hoppas att ni har haft en lika bra dag som jag!