Det slog mig helt plötsligt.. Jag kände mig tvungen att skriva den här bloggen..
Sedan Nala har gått bort har Bobbie blivit vår lilla prinsessa. Det har nog framförallt att göra med att hon är så pass gammal och Nala´s bortgång har gjort oss ännu mer medvetna om att förr eller senare kommer vi att förlora henne också.
Nala blev också riktigt bortskämd på slutet eftersom vi visste att hon inte hade länge kvar. Hon fick god mat, fick sova i min säng och blev hela tiden ompysslad.
Nu är det Bobbies tur. Fast nu går det lite till överdrift upptäckte jag precis.
Jag ger några exempel:
- Bobbie har börjat ligga på soffan. Innan hon installerar sig samlar hon på sig alla kuddar till en hög och lägger sig ovanpå kuddberget. Alltså finns det nästan inga kuddar / plats kvar till oss. Inte sällan att jag är tvungen att sätta mig i fåtöljen för att kunna se på tv.
- Bobbie sover i vår säng VARJE natt.
- ( det här är det värsta) Bobbie får frukost i sängen ( skäms) för att hon tycker att det är så jobbigt att kliva upp samtidigt med mig. Det är för tidigt för henne.
- Bobbie blir jämt klappad / masserad. Hon blir väldigt sur om man slutar ge henne uppmärksamhet.
- Hon har börjat tigga vilket vi inte bestraffar utan belönar genom att ge henne det hon vill ha ( oj vad dåligt).
- Hon får alltid följa med i bilen vart vi än åker.
- När Bobbie ska sova över hos farmor ( Rigmor hehe) får hon med sig sin egen korg OCH nallar.
- Sist skulle jag hämta Andreas i bilen. Bobbie satt på framsätet, alltså fick Andreas sätta sig på baksätet! ( se bilder)
Vilken lista.. Jag kan säkert komma på hundra saker till. Men tyckte väl att frukostgrejen var det värsta.
Vilken tycker ni??
Det slog mig när jag ställde skålen framför henne på sängen ( MIN säng) och väckte ( jo det är sant) henne.. Det slog mig att DET HÄR ÄR HELT GALET!!!
Och nu kanske ni tror att det är JAG som skämmer bort henne så pass. Men jämfört med Andreas, är jag ingenting. Det är han som började. Bobbie har alltid varit hans lilla prinsessa, hans ögonsten. Sedan Nala´s bortgång har det sporrat ur. Jag har bara hakat på känns det som. Så tror ni att jag har blivit galen, Andreas skämmer bort henne tusen gånger mer än vad jag gör!
Men asch, så länge det känns bra för oss och vi vet ju inte hur länge hon har kvar.
Hon är ju en liten prinsessa.


Nähe...det är inte alls jag som skämmer bort henne mest...vilket påhopp...Men hon är ju söt
BeantwoordenVerwijderen