Cornelis

Igår vad det Cornelis dödsdag.
För att hedra denna svenska riksskald från Holland organiserades en minneskonsert i Katarina Kyrkan på Söder i Stockholm.

Det är också på denna kyrkogård han ligger begraven.

Cornelis har levt ett händelserikt liv, präglat av principer, poesi, musik, rättshaveri, kvinnor, alkohol och orginal, som han umgicks med.

Född i IJmuiden på den 8e augusti 1937, flyttade han och hans familj till Sverige, Ekerö Stockholm, när han var 13 år gammal.
I skolan blev han en särling; var överviktig och kunde inte ett ord svenska.
I en intervju berättade han att det var tack vare serietidningen Fantomen att han lärde sig språket.

Hans första betyg i svenska var det högsta man kunde få: Mycket Väl Godkänd, och läraren lade till orden "med beröm".

Det är nästan så att jag känner en viss stolthet över min landsman. Men jag kan ändå inte låta bli att känna press också: han bevisade ju som ingen annan att det är möjligt att lära sig ett annat språk på ett makalöst sätt, helt felfritt. Han har dessutom bidragit till det främmande språkets utveckling och har språkmässigt blivit en inspirationskälla till många svenskar.

Cornelis var en mycket beläst man.

När Andreas och jag besökte Cornelis Vreeswijkmuseet i Gamla Stan för några år sedan, berättades att han aldrig åkte någonstans utan att ha litteratur med sig i jackfickan.

Innan vi gick in i kyrkan besökte vi hans grav. Gångvägen till graven var belyst med marschaller. Det såg sagolikt ut.
Några personen hade lagt saker på gravstenen, såsom sigaretter, en ölflaska, och rosor.




Konserten var vacker och mäktig.
Jag hade lite förhoppning om att sonen, Jack Vreeswijk, skulle hålla tal eller sjunga något, men tyvärr.




Nu återstår bara att gå och se filmen som är gjord om Cornelis liv. Filmen hade premiär igår. Jack hade sagt att filmen lyckades fånga pappan bra!